Lista: 2003

Tiden går fort, vare sig man har tråkigt eller roligt. Det här var min årsbästalisten år 2003. Mycket av det kan jag fortfarande stå för.

Broder Daniel - When We Were Winning

(Jättebra i ungefär en vecka. Då sa den allt. Nu känns den ganska trist.)

Burt Bacharach - What The World Needs Now Is Love

(Gick tillsammans med ”Raindrops Keep Falling On My Head” varm på en harvig vinylspelare i min gamla lägenhet under en trevlig fest i våras.)

Calexico - Drenched

(”The roads never go where they’re supposed to go.” Sant så sant.)

Cat Power - He War

(Tror mest att det var videon som fick mig att lyssna mest på den här. Det finns bättre låtar på ”You Are Free”)

Johnny Cash - Hurt

(Årets svartaste. Nog sagt.)

Chasing Dorotea - Early Morning Mist

(Jag skrev en lång, lång krönika för att försöka beskriva hur mycket jag tycker om Chasing Dorotea. Jag misslyckades. Försiktigt trotsiga trumpeter. Glädjebubblande sång om nyfunnen kärlek. Det låter sig inte riktigt fångas med ord. Det måste upplevas.)

Clem Snide - I Love The Unknown

(En fascinerande liten berättelse.)

Elvis Costello - I Want You

(Han väser, snyftar, gnäller och spottar. Jag lyssnade på ganska mycket Costello under våren 2003, men ingenting berörde lika starkt som den här låten, från ”Blood & Chocolate”, som jag aldrig tycks hitta till ett rimligt pris.)

Differnet - Conflictionary (Barricade Builders Of The World Unite And Take Over)

(Read it in a book. Watch it on a screen. Fight it, on the streets.)

Ed Harcourt - Bleed A River Deep, Metaphorically Yours

(De vackraste pop-balladerna.)

Hidden Cameras - Ban Marriage

(Lo-fi versionen som får det att spritta i benen.)

Iron & Wine - Upwards Over The Mountain

(Finaste singer-songwriter-lo-fi:n.)

New Order - Bizarre Love Triangle, Blue Monday

(Gamla klassiker som jag upptäckte på allvar det här året. Bizarre Love Triangle är en oslagbar förfestlåt.)

Laakso - Long Beach

(De spelade på Fest-i-Valen. Jag hade inga som helst förväntningar på dem. De slog mig med häpnad.)

Legendary Pink Dots - Belladonna

(Ett minne; jag ligger på soffan i Helenas lägenhet och försöker sova medan Stefan spelar sina favoritlåtar, dvs. mestadels omelodiös, högljudd noise. Plötsligt bryter obeskrivligt vackra toner igenom väggarna av oväsen. Jag (sömnigt, men ivrigt): ”Vad är det här?” Han: ”Det är Legendary Pink Dots.”)

The Lilac Time - Gone For A Burton

(B-sida från 7”-singeln ”Return To Yesterday”. Mjuk, leviterande pop.)

Stephen Malkmus & The Jicks - Dark Wave

(Tuffast.)

Milky Wimpshake - Lemonade

(Att inte fler grupper använder orden ”meow” i refrängen är ett mysterium. Att inte fler dansat till Milky Wimpshake likaså.)

Moneybrother - Reconsider Me

(Trycket på festivaltröjan bleknade rätt fort, men låten var rolig ändå.)

Nixon - For Love!

(”For the chances that we missed, for the girls we never kissed, for the records that we loved...” Mitt soundtrack.)

Björn Olsson - Tjörn

(The Thrills får ursäkta. Björn Olsson gjorde årets bästa sommarpop.)

Outkast - Hey Ya!

(Jaja. Den är bra. Och den gick varm på Bryggeriets dansgolv när Anna stod bakom skivspelaren.)

Pet Shop Boys - Rent

(Jag lyssnade på ”Actually” hela sommaren, och framförallt då ”Rent”.)

The Postal Service - Sleeping In

(En fin låt helt enkelt.)

Radio Dept. - Against The Tide

(Spökgitarrerna från himmelen.)

Radiohead - There There, Where I End You Begin

(Det gamla Radiohead kom tillbaka i år, och åtminstone jag gladde mig otroligt mycket över de här båda låtarna. Spelningen på Hultsfred var inte dum den heller.)

Rocky Dennis - Black Cab, F-Word

(Nog har sagts.)

Spearmint - Solace

(Den gjorde att jag kände mig lycklig över att jag inte hade något förhållande som kunde ta slut.)

Östermalm - En Lyckad Kväll På Indian Star

(Årets mesta hyllning till spontant och osunt leverne.)