Musik: En låt #28.

Frank Sinatra - Cycles

Första gången jag kom i kontakt med den här låten var det i Leonard Nimoys version. "Cycles" är en sån låt som drabbar en oavsett vem som framför den, och drabbad, det blev jag. "Cycles" är ju en sång om livet, inte så som man önskar att det ville vara, utan som det faktiskt är. Ingenting man går igenom med ett leende på läpparna, utan något man härdar ut efter bästa förmåga.

Jag satt häromdagen och drack vin med en god vän. Vi var lite surmulna båda två, som vi oftast är, och vi lyssnade på "Cycles" i bakgrunden. Jag förklarade högtidligt att det här är världens bästa låt, men han höll inte med. Han tyckte den var för munter. På sätt och vis har han nog rätt. Det är en munter sång, även om det inte märks på ytan. En hoppfull sång, om att fortsätta kämpa hur hårt motvinden än blåser, hur branta uppförsbackarna än är. Även om man inte alltid vet hur det ska gå till.

"So I'm down and so I'm out
But so are many others
So I feel like tryin' to hide
My head 'neath these covers
Life is like the seasons
After winter comes the spring
So I'll keep this smile awhile
And see what tomorrow brings

I've been told and I believe
That life is meant for livin'
And even when my chips are low
There's still some left for givin'
I've been many places
Maybe not as far as you
So I think I'll stay awhile
And see if some dreams come true

There isn't much that I have learned
Through all my foolish years
Except that life keeps runnin' in cycles
First there's laughter, then those tears
But I'll keep my head up high
Although I'm kinda tired
My gal just up and left last week
Friday I got fired

You know it's almost funny
But things can't get worse than now
So I'll keep on tryin' to sing
But please, just don't ask me how"