Tv: Pepp #5.

Californication

"Lost" ? Lessnade efter säsong ett. "Huff" ? Fångades inte av pilotavsnittet. Vetskapen om att serien lagts ner gjorde att jag inte orkade lägga ner tid på den. "Dexter" ? Såg fem avsnitt. Spännande, snyggt och välgjort, men engagerade mig inte tillräckligt mycket. "Heroes" ? Såg piloten. Borde uppskatta, eftersom jag är ett stort fan av allt som har med superhjältar att göra, men nej. Jag orkade inte bry mig om den heller.

Sedan jag gjorde mig av med min teve för några år sedan har jag blivit extremt kräsen vad gäller teveserier. När det saknas möjlighet att sjunka ner i soffan och bara slötitta, när man istället ser ett tv-avsnitt på samma sätt som man ser en film, vill man inte längre ödsla tid på något mediokert. Eller, som fallet för det mesta är, något som är bra men inte extraordinärt. "Lost", "Huff", "Dexter" och "Heroes" är säkert toppenserier allihopa, men jag ser hellre om avsnitt av mina verkliga favoriter, "Nip/Tuck" och "Six Feet Under". Jag umgås hellre med gamla etablerade vänner som jag känner väl, än låtsas vara intresserad av nya bekantskaper.

Kanske kan trenden vända med "Californication". Mycket talar för det. Jag är svag för historier om författare, och "Californication" kretsar kring den cyniske avdankade författaren Hank (David Duchovny - också ett gott tecken!) Hank är frånskild och lever ett ganska klassiskt sunkliv med mycket sprit och fruntimmer. Lite som Christian Troy i "Nip/Tuck", men mindre glamouröst, om jag hajat saken rätt.

Den stora grejen med "Californication", snackisen, är att Hank börjat blogga, och att detta därmed är den första tv-skildringen av en bloggare. Jaha. Om detta säger jag varken bu eller bä. Men jag har stora förväntningar på "Californication". Författare, cyniker, David Duchovny, alkohol, Natascha McElhone. Bäddat för succé.