Musik: En låt #31.

Super XX Man – And I Again

En natt kom jag att tänka på en låt som jag lyssnade mycket på för några år sen, en låt som jag där och då tyckte var ganska fantastisk, och som jag den här natten blev väldigt sugen på att höra igen. Det var någon gång i början av årtusendet jag lyssnade på den. Bright Eyes hade precis släppt sin ”Fevers & Mirrors”, och jag älskade den. Sonic hade precis börjat ges ut, och jag följde deras tips slaviskt. Eftersom jag var arbetslös hade jag ingen möjlighet att köpa alla de skivor de tipsade om, och eftersom jag inte hade tillgång till bredband hade jag inte möjlighet att ladda ner dem heller.

Min vän Alex hade bredband, och han bodde vägg i vägg med mig. Jag brukade köpa tomma cd-skivor och låna hans dator då och då. Jag hade med mig långa listor på låtar och artister som behövde kollas upp, och så satt jag där ett par timmar framför Kazaa, botaniserade och laddade ner, och så gick jag därifrån med en hastigt komponerad blandskiva som jag sedan lyssnade på.

En av låtarna som hamnade på en av mina skivor hette ”And I Again”, och det var en obskyr singer-songwriter kallad Super XX Man som framförde den. Förutom en uppskattande recension i Sonic har jag aldrig hört talas om den artisten, vare sig före eller efter ”And I Again”. Det var en sentimental låt, där den valpige Super XX Man gnydde om en dröm han haft, en dröm om det förgångna, om en gammal sunkig lägenhet och en gammal vän som aldrig hälsade på. På den tiden var taskig inspelningskvalitet och falsksång en kombination som per automatik fick mig lyrisk, och jag vet inte om ”And I Again” verkligen är så bra som jag då tyckte. När jag lyssnar på den nu (jag ägnade flera småtimmar av googlande för att finna den – den gamla blandskivan är borta sedan länge) är det inte så mycket låten i sig som de minnen den frambringar, som slår undan benen för mig. Men en bra låt är det fortfarande, i all sin rara anspråkslöshet.