Musik: Glasvegas, live på Cirkus.

Det krävdes två försök, men till slut kom vi iväg och såg Glasvegas. Och vad kan man säga? Det var som väntat, en bra konsert. Jag har inga invändningar mot bandet, låtarnas framförande eller scenshowen, samtidigt hittar jag inget särskilt som stack ut särskilt mycket heller. Det var en bra konsert, som dock blev lite sämre att vi tillbringade första halvan långt bak i lokalen och med fascistoida vakter rännande bakom ryggen i parti och minut. Sedan vi förflyttat oss till läktaren blev sikten och, i förlängningen, upplevelsen betydligt bättre. "Daddy's Gone" var bästa låten, om ni frågar mig.

Annars var konserten en påminnelse om hur mycket jag hoppas på att en uppföljare till The Twilight Sads "Fourteen Autumns & Fifteen Winters" snart dyker upp.