Musik: En låt #34.

Jackson Browne - Somebody's Baby

Nej, trots Cameron Crowes inblandning är "Fast Times At Ridgemont High" inte en lika bra high school-skildring som "Dazed & Confused". De påminner en del om varandra; den långa rolllistan, den ickelinjära handlingen... Men "Fast Times..." koncentrerar sig mer på humor än på charm, och humorn är lite för plump, de dråpliga situationerna lite mindre trovärdiga. Den där närvarokänslan ville inte riktigt infinna sig. Inte en dålig film alls egentligen, bara väldigt underlägsen, om man nu ska jämföra.

"Fast Times At Ridgemont High" har dock något som "Dazed & Confused" saknar, och det är Jackson Brownes 80-talssmöriga "Somebody's Baby" på soundtracket. Amerikansk middle of the road-rock blir inte mer amerikansk middle of the road-rock än så här. Jag måste erkänna att jag gillar det. Mycket. Min tolerans för den här sortens musik ökade när jag insåg att jag faktiskt tyckte om Tom Pettys "Free Fallin´" och sedan dess har det gått utför. Kanske är det så att åldern har fört med sig en insikt om att en bra låt trots allt är en bra låt. "Somebody's Baby" är, sin fläskiga 80-talsproduktion till trots, en riktigt bra låt, vilket om inte annat bevisas av den känsliga liveversion jag har på min hårddisk. Avklädd, nu presenterad med enbart piano och röst, blir det en låt om kärlek på avstånd, om längtan och avund.

En ensam suck från ett midnattsblått Kalifornien.