Svammel: Dagenssocialaäxperiment.com
När jag, för en herrans massa år sedan, tittade på "Expedition: Robinson" fanns där en Norrländsk deltagare som nu plötsligt börjar spöka i mitt huvud. Det är särskilt hans tvångsmässiga konstaterande; "Hä ä som ett ända socialt äxperimänt dä här" som gör sig påmint. Detta eftersom det är något som också kan sägas om Dagensskivas diskussionsforum.
Jag brukade själv skriva där, men la ner min verksamhet någon gång i sommeras. Det hade gått från ett någorlunda avslappnat tidsfördriv, där man snackade musik, böcker, ordvitsar och vad man ätit till frukost, till ett tillhåll för bittra människor som behövde ett utlopp för all sin uppdämda frustration. Att snacka om sandlådenivå är i det här fallet att kränka sandlådan.
Något som sänkte forumet till nya lägstanivåer var införandet av etiketter. Etiketter fungerar ypperligt i många sammanhang (exempelvis är jag nöjd med etikettfunktionen på min egen blogg - ett smidigt sätt att strukturera upp inläggen efter innehåll) men på Dagensskiva blev det - naturligtvis - bara ett nytt sätt för forumskribenterna att jävlas med varandra. Skillnaden mellan en etikett och ett vanligt inlägg är ju (förutom de mest uppenbara) att etiketterna var anonyma. Det gick inte att utröna vem som skrivit vad om någon annans morsa. Det konspirerades, tänder gnisslades, pannor rynkades. Vem kallade mig just för missfoster? Den välkände provokatören eller den till synes harmlöse gubbrockentusiasten? Hatattacker kunde komma från de mest oväntade håll, och ingen kunde säkert veta vem som var vän och vem som var fiende.
Tills nu.
Plötsligt och utan förvarning väljer Dagensskiva-redaktionen att offentliggöra etikettskaparna. Och då inte enbart de kommande etiketterna, även namnen bakom tidigare etiketter. Det är diaboliskt och genialiskt. Plötsligt omkullkastas hela strukturen. Vän blir fiende och fiende vän. Exempelvis uppdagades det nu att en god vän i bloggosfären låg bakom en återkommande etikett där yours truly anklagades för att "gnälla". Det tror jag dock var en etikett som sattes med hjärtat, och vjag väljer därför att ta det med en klackspark (medan jag i hemlighet planerar en passande hämnd...).
Att betrakta detta är lika fascinerande som oroande, och jag ställer mig frågan: var detta tanken redan från början? Sitter Dagensskiva-redaktionen och hånskrattar med marionetttrådarna hårt greppade mellan fingrarna? Är det hela bara ett ondskefullt spel där forumskribenterna är pjäserna? Och i så fall; hur kunde det gå så fel? Hur kom det sig att en en musiksida med den blygsamma ambitionen att publicera en ny skivrecension varje dag, kom att bli en näthatets och -mobbingens bastion? Om det tvistar de lärde. Och jag kommer att tänka på den klarsynte Robinson-norrlänningens reaktion när han slutligen besegrades av spelet och röstades hem:
"Vill du att ja ska ta farväl av mina vänner? Här ha ja inga!"
Jag brukade själv skriva där, men la ner min verksamhet någon gång i sommeras. Det hade gått från ett någorlunda avslappnat tidsfördriv, där man snackade musik, böcker, ordvitsar och vad man ätit till frukost, till ett tillhåll för bittra människor som behövde ett utlopp för all sin uppdämda frustration. Att snacka om sandlådenivå är i det här fallet att kränka sandlådan.
Något som sänkte forumet till nya lägstanivåer var införandet av etiketter. Etiketter fungerar ypperligt i många sammanhang (exempelvis är jag nöjd med etikettfunktionen på min egen blogg - ett smidigt sätt att strukturera upp inläggen efter innehåll) men på Dagensskiva blev det - naturligtvis - bara ett nytt sätt för forumskribenterna att jävlas med varandra. Skillnaden mellan en etikett och ett vanligt inlägg är ju (förutom de mest uppenbara) att etiketterna var anonyma. Det gick inte att utröna vem som skrivit vad om någon annans morsa. Det konspirerades, tänder gnisslades, pannor rynkades. Vem kallade mig just för missfoster? Den välkände provokatören eller den till synes harmlöse gubbrockentusiasten? Hatattacker kunde komma från de mest oväntade håll, och ingen kunde säkert veta vem som var vän och vem som var fiende.
Tills nu.
Plötsligt och utan förvarning väljer Dagensskiva-redaktionen att offentliggöra etikettskaparna. Och då inte enbart de kommande etiketterna, även namnen bakom tidigare etiketter. Det är diaboliskt och genialiskt. Plötsligt omkullkastas hela strukturen. Vän blir fiende och fiende vän. Exempelvis uppdagades det nu att en god vän i bloggosfären låg bakom en återkommande etikett där yours truly anklagades för att "gnälla". Det tror jag dock var en etikett som sattes med hjärtat, och vjag väljer därför att ta det med en klackspark (medan jag i hemlighet planerar en passande hämnd...).
Att betrakta detta är lika fascinerande som oroande, och jag ställer mig frågan: var detta tanken redan från början? Sitter Dagensskiva-redaktionen och hånskrattar med marionetttrådarna hårt greppade mellan fingrarna? Är det hela bara ett ondskefullt spel där forumskribenterna är pjäserna? Och i så fall; hur kunde det gå så fel? Hur kom det sig att en en musiksida med den blygsamma ambitionen att publicera en ny skivrecension varje dag, kom att bli en näthatets och -mobbingens bastion? Om det tvistar de lärde. Och jag kommer att tänka på den klarsynte Robinson-norrlänningens reaktion när han slutligen besegrades av spelet och röstades hem:
"Vill du att ja ska ta farväl av mina vänner? Här ha ja inga!"
Etiketter: Dagensskiva, Internet, Musik, Svammel
