Musik: Album-playlist, kvällen 16 augusti.
First Floor Power - Nerves
En riktigt bra skiva, som dock fungerar bättre när den upplevs i lurar, under långa promenader. För storheten i den här skivan; detaljerna, instrumenteringen, TEXTERNA, går en lätt över huvudet om man inte ägnar låtarna sin fulla uppmärksamhet. Kvar finns då bara en förvisso fin, men också ganska monoton radda låtar, där ingen direkt står ut från mängden. Tyvärr var så fallet ikväll.
Sparklehorse - Good Morning Spider
En synnerligen eklektisk blandning, där enda gemensamma nämnaren är den brusiga produktionen, Mark Linkous röst, och hans fantastiska känsla för melodier. Oerhört vackert, oavsett han är mumlar sentimentala sorgesånger, spottar ur sig punkharranger, eller gör både och i en och samma låt ("Chaos Of The Galaxy / Happy Man")
Edson - One Last Song About You Know What
Mest som research för förra inlägget.
My Favorite - Love At Absolute Zero
En av mina absoluta favoritskivor. Apokalyptisk pop i new wave-skrud och med fantastiska texter. Jag saknar fortfarande detta band, som inte han släppa mer än en skiva och en EP-samling innan de splittrades.
Electrelane - Axes
Har sett detta band två gånger, som förband till Arcade Fire, och som en av höjdpunkterna på förra årets Accelerator. Det är märkligt att jag inte äger fler än en skiva med dem. "Axes" är nämligen briljant, stundtals, när skramlet inte överröstar melodierna. Covern på "The Partisan" - en av mina favoritlåtar - är underbar och intensiv.
The Blue Nile - A Walk Across The Rooftops
The Blue Niles musik påminner mig alltid om de kvällar jag som liten tillbringade på motorvägen mellan Örebro och Karlskoga. Radion var på. Det var alltid ganska kackiga kanaler, Mix Megapol, Lugna Favoriter, såna grejer, och det var mycket Phil Collins, Chris Rea, ballader, ballader, ballader, regn mot rutan, trafikljus. The Blue Nile låter som allt detta, men med en nedtonad värdighet som gör dem... ganska oslagbara. Vissa nätter, då och då.
The Church - Starfish
Samma sak här, men det drar mer åt U2, mer åt arenan än åt nattradion.. Här finns också en dunkel, underskön mystik som senare skulle förädlas av band som Ride och Slowdive, men som lät riktigt bra redan här.
En riktigt bra skiva, som dock fungerar bättre när den upplevs i lurar, under långa promenader. För storheten i den här skivan; detaljerna, instrumenteringen, TEXTERNA, går en lätt över huvudet om man inte ägnar låtarna sin fulla uppmärksamhet. Kvar finns då bara en förvisso fin, men också ganska monoton radda låtar, där ingen direkt står ut från mängden. Tyvärr var så fallet ikväll.
Sparklehorse - Good Morning Spider
En synnerligen eklektisk blandning, där enda gemensamma nämnaren är den brusiga produktionen, Mark Linkous röst, och hans fantastiska känsla för melodier. Oerhört vackert, oavsett han är mumlar sentimentala sorgesånger, spottar ur sig punkharranger, eller gör både och i en och samma låt ("Chaos Of The Galaxy / Happy Man")
Edson - One Last Song About You Know What
Mest som research för förra inlägget.
My Favorite - Love At Absolute Zero
En av mina absoluta favoritskivor. Apokalyptisk pop i new wave-skrud och med fantastiska texter. Jag saknar fortfarande detta band, som inte han släppa mer än en skiva och en EP-samling innan de splittrades.
Electrelane - Axes
Har sett detta band två gånger, som förband till Arcade Fire, och som en av höjdpunkterna på förra årets Accelerator. Det är märkligt att jag inte äger fler än en skiva med dem. "Axes" är nämligen briljant, stundtals, när skramlet inte överröstar melodierna. Covern på "The Partisan" - en av mina favoritlåtar - är underbar och intensiv.
The Blue Nile - A Walk Across The Rooftops
The Blue Niles musik påminner mig alltid om de kvällar jag som liten tillbringade på motorvägen mellan Örebro och Karlskoga. Radion var på. Det var alltid ganska kackiga kanaler, Mix Megapol, Lugna Favoriter, såna grejer, och det var mycket Phil Collins, Chris Rea, ballader, ballader, ballader, regn mot rutan, trafikljus. The Blue Nile låter som allt detta, men med en nedtonad värdighet som gör dem... ganska oslagbara. Vissa nätter, då och då.
The Church - Starfish
Samma sak här, men det drar mer åt U2, mer åt arenan än åt nattradion.. Här finns också en dunkel, underskön mystik som senare skulle förädlas av band som Ride och Slowdive, men som lät riktigt bra redan här.
Etiketter: Blue Nile, Edson, Electrelane, First Floor Power, Musik, My Favorite, playlist, Sparklehorse, The Church
posted by Niklas at 1:30 fm
5 Comments:
Jag lyssnar just nu på massa My Favorite. Så fort hösten smyger sig på så blir det den skivan och gärna lite Red House Painters i playlisten. :)
Ja, det är en skiva som verkligen har stått sig. Köpte den 2002, och den har hängt med sedan dess. Det grämer mig att jag aldrig hann se dem live, det hade verkligen varit något...
"ballader, ballader, ballader, regn mot rutan, trafikljus" = Känslan av tidigt 70-tal och E4:an mot Södertälje kondenserad till några få ord.
Vissa barndomsminnen är rätt universella ändå. Vilket är trösterikt, när man tänker efter.
samma här. :(
två band jag är hemskt sugen på att se nu är Shins och National.
alice: Sant.
Ann-Sofie: National skulle jag också vilja se. Hemskt gärna. Hoppas de behagar visa sig i mina trakter snart. Eller era, för den delen. :)
Skicka en kommentar
<< Home