Musik: Album-playlist, kvällen 16 augusti.

First Floor Power - Nerves

En riktigt bra skiva, som dock fungerar bättre när den upplevs i lurar, under långa promenader. För storheten i den här skivan; detaljerna, instrumenteringen, TEXTERNA, går en lätt över huvudet om man inte ägnar låtarna sin fulla uppmärksamhet. Kvar finns då bara en förvisso fin, men också ganska monoton radda låtar, där ingen direkt står ut från mängden. Tyvärr var så fallet ikväll.

Sparklehorse - Good Morning Spider

En synnerligen eklektisk blandning, där enda gemensamma nämnaren är den brusiga produktionen, Mark Linkous röst, och hans fantastiska känsla för melodier. Oerhört vackert, oavsett han är mumlar sentimentala sorgesånger, spottar ur sig punkharranger, eller gör både och i en och samma låt ("Chaos Of The Galaxy / Happy Man")

Edson - One Last Song About You Know What

Mest som research för förra inlägget.

My Favorite - Love At Absolute Zero

En av mina absoluta favoritskivor. Apokalyptisk pop i new wave-skrud och med fantastiska texter. Jag saknar fortfarande detta band, som inte han släppa mer än en skiva och en EP-samling innan de splittrades.

Electrelane - Axes

Har sett detta band två gånger, som förband till Arcade Fire, och som en av höjdpunkterna på förra årets Accelerator. Det är märkligt att jag inte äger fler än en skiva med dem. "Axes" är nämligen briljant, stundtals, när skramlet inte överröstar melodierna. Covern på "The Partisan" - en av mina favoritlåtar - är underbar och intensiv.

The Blue Nile - A Walk Across The Rooftops

The Blue Niles musik påminner mig alltid om de kvällar jag som liten tillbringade på motorvägen mellan Örebro och Karlskoga. Radion var på. Det var alltid ganska kackiga kanaler, Mix Megapol, Lugna Favoriter, såna grejer, och det var mycket Phil Collins, Chris Rea, ballader, ballader, ballader, regn mot rutan, trafikljus. The Blue Nile låter som allt detta, men med en nedtonad värdighet som gör dem... ganska oslagbara. Vissa nätter, då och då.

The Church - Starfish

Samma sak här, men det drar mer åt U2, mer åt arenan än åt nattradion.. Här finns också en dunkel, underskön mystik som senare skulle förädlas av band som Ride och Slowdive, men som lät riktigt bra redan här.

Musik: Blood Music - Sing A Song Fighter!

Artist: Blood Music
Titel: Sing A Song Fighter!
Bolag: Border / Make It Happen
År: 2005

För de som inte tog sig tid att verkligen lyssna framstod nog First Floor Power som ett band som var lite för konstnärligt skeva för sitt eget bästa. Själv lade jag in deras förra skiva, "Nerves", på minidiscen och hade den som sällskap under många långa promenader. Det var inledningen på en underbar vänskap. Trodde jag. För plötsligt lades bandet på is och medlemmarna valde att satsa på solokarriärer och sidoprojekt istället.
Jenny Wilson hyllades tidigare i år för sin "Love &Youth", och nu är det Karl-Jonas Winqvists tur. Under namnet Blood Music, och med hjälp av flera av sina gamla bandkollegor, skapar han egensinnig och uppriktig popmusik som sakta men säkert borrar sig djupt in under huden.
Det är egentligen inga exceptionella låtar han har skrivit, men han närmar sig dem med öppet sinne och vågar experimentera med instrumentering och elektronik. Folkmusikfioler i "There Is A War In Almost Every Corner", burkig vocoder i "The Hair", och detta ackompanjerat av samma lätt monotona melodislingor och spruckna sångröst som gjorde First Floor Powers musik så vanebildande.
Trevligt, och ruskigt sympatiskt. Om än ojämnt.