Film: Ghost Rider.

Titel: Ghost Rider
Genre: Action
Regi: Mark Steven Johnson
Land: USA
År: 2007

Ibland tänker jag på saker som gör mig ledsen. Som "Daredevil"-filmen till exempel. Så mycket potential, sånt fruktansvärt magplask. En ful, korkad och tråkig film, som kunde ha blivit så bra. Tänk om regin överlåtits till Robert Rodriguez eller Zack Snyder, tänk en ner till minsta bildruta trogen adaptation av Frank Millers "Daredevil - The Man Without Fear". Kunde ha blivit fantastiskt; ett hårdkokt uppväxtdrama kombinerat med lika delar "Sopranos" som "Karate Kid". Nu blev det istället en av de absolut sämsta filmer jag någonsin sett.

Hans nya film, "Ghost Rider", är faktiskt precis lika dålig. Jag har inte läst särskilt mycket av Marvel-serien den baseras på och kan därför inte utröna hur pass trogen den är sin förlaga, men det spelar ingen som helst roll. Nicolas Cage har sällan varit mer oinspirerad än han är i rollen som Johnny Blaze, stuntmannen som efter en pakt med djävulen (Peter Fonda) förvandlas till ett brinnande skelett på motorcykel. Estetiken är precis som i "Daredevil", smaklös och vulgär. Cages kärleksintresse (Eva Mendes) har ungefär lika mycket utstrålning och charm som en trästock, vilket man försöker kompensera med make-up och kläder värdiga en mjukporrfilm.

Jag är egentligen inget fan av actiongenren, men så länge jag får lite verklighetsflykt, spänning och välkoriograferade scener är jag nöjd. Allt det här skulle med andra ord kunna vara okej om filmen åtminstone var underhållande. Det är den inte. Långdragen och seg och sanslöst ospännande. Inte en enda scen fungerar. Johnson försöker manipulera publiken, men har inga trådar att dra i. Han behärskar hantverket i teorin. Inte i praktiken.

Ibland tänker jag på saker som gör mig ledsen. Som att Mark Steven Johnson förmodligen kommer att regissera och producera filmatiseringen av Vertigo-serien "Preacher"...

2/10

Film: Mazzy Star i dubbel soundtrack-chock!

Att höra Mazzy Star i bakgrunden i rätt menlösa Nick Cage-rullen ”Lord Of War” var ganska överrumplande. Ännu mer förvånande var det att en timme senare höra Hope Sandovals röst i ännu en film; den välgjorda men på tok för långa ”Down In The Valley”. Glädjande också, eftersom hon där får tonsätta en av filmens allra bästa scener – ett montage med bilder från den perfekta utekvällen. Glädje, alkohol, kärlek människor, piller och ljus blir tokvackert med Mazzy Stars släpiga melankoli i bakgrunden. I övrigt är det en problematisk film. Kärlek mellan tonårsflickor och psykotiska unga rebeller har skildrats bättre i ”Badlands”, och filmens sista halvtimme är rejält urspårad. Men se den ändå, för Edward Norton, för Evan Rachel Wood, för David Morse. Och för Mazzy Star.