Svammel: Sommar på speed.

Det är fredag. Sista semesterdagen. Sen följer en helg och sedan arbete. Det ger mig ångest, förstås, men kanske inte fullt så mycket som de två senaste åren. Fråga mig inte varför, för jag vet inte. Kanske för att semesterns slut inte sammanfaller med sommarens slut? Än finns tid för grillning, läsning på balkongen i morgonsolen, picknick på gräset i Rosendals trädgårdar. Allt det där man inbillar sig att man ska ägna semestern åt, men som oftast faller bort någonstans bland alla sovmornar och uppesittarnätter.

Så, vad har jag då i gjort i sommar? Inte uppdaterat min blogg, uppenbarligen, så ni har fått klara er utan mitt tugg ett par veckor. Hoppas ni klarat er. Här kommer en liten sammanfattning av den tid som varit.
--
Jag har sett "Zeitgeist: The Movie" och "Zeitgeist: Addendum", två dokumentärer som alla borde se och ta ställning till. Varning utfärdas för konspirationsteorier och hjärntvättsliknande sekvenser, men om så bara en tiondel av det som sägs i dokumentärerna är sant (och uppenbarligen är det ju det, rätt lite av det som här tas upp är egentligen några riktiga nyheter) så är vi illa ute. Och även om man inte köper eller håller med om natt är det nog en bra idé att se dem. Med kritiska ögon och öppet sinne.

Tyvärr har jag sett en del skit också. "Punisher: War Zone" är nog den värsta smörja jag sett på år och dar. Jag hade väl inte väntat mig så mycket annat heller, utan såg den mest för att jag i min ungdom tyckte att Punisher var en grymt cool seriefigur. Och det är han fortfarande, i serietidningsform. Senaste numren av "Punisher: Frank Castle MAX", författade av Victor Grischler är ruskigt underhållande. Punisher kämpar mot inavlade kannibaler i Louisianas träskmarker. Inte den mest originella historia man kan tänka sig, men underhållande och snyggt utfört.

Jag har köpt senaste numret av Galago. Bra som vanligt, och allra mest tyckte jag nog om David Heatleys långa uppgörelse med sin sexualitet. Tänk Jeffrey Browns naivism kombinerat med Chris Wares miniimala bildrutor. En serieskapare att hålla ögonen på.

Övrig läsning? Inte så mycket som jag hade hoppats på tyvärr. Jag kämpar på med Joyce Carol Oates "Blonde" och den enda bok jag faktiskt avslutat nu under semestern är George Orwells "Down And Out In Paris And London", som var bra.

Musikaliskt har jag varit djupt nere med nittiotalet hela sommaren. En av mina mest spelade skivor är Lemonheads "It's A Shame About Ray". Slackerromantik som vill vara lite småfarlig sådär, men som låter sötare än den gulligaste twee. En av de låtar jag fallit hårdast för är Teenage Fanclubs "Gene Clark". En perfekt luftig poplåt med lätt shoegazingtouch. Annars har Rickie Lee Jones självbetitlade debutskiva följt mig hem om kvällarna. Behaglig amerikansk västkustrock låter alltid som mest behaglig om natten.

Musik: Duglas T. Stewart och BMX Bandits ikväll.

Ikväll på Bonden Bar: Last Club Of Scotland och skotska indielegenderna BMX Bandits! (Eller bara Duglas T. Stewart och en akustisk gitarr? Den som lever får se.) Peppen är... om inte enorm, så iallafall påtaglig.

Jag upptäckte BMX Bandits så sent som i våras, då jag på kort tid inhandlade både "Down At The Hop" och "Life Goes On", båda förträffliga små popskivor. Den sistnämnda är klassisk skotsk indie producerad av Teenage Fanclub-ledaren Norman Blake. Den låter precis som man kan vänta sig, på gott och ont. "Down At The Hop" är, mera överraskande, något av en Beach Boys pastisch, med somriga harmonier och nonsenstexter om att vara i så bra shape att ens kärlekspartner "goes ape". Mycket charmigt och med ett oslagbart melodihantverk. Favoritlåten är helt klart "The Road Of Love Is Paved With Banana Skins", som jag hoppas spelas i afton. Genialisk titel, fin låt.

Förrutom gamla BMX Bandits-örhängen kommer vi ikväll få höra Duglas T.Stewart spela skivor. Så här lär ett tidigare DJ:set ha låtit, och det bådar ju onekligen rätt gott. Kan bli en mycket trevlig lördagkväll.