Litteratur: Stig Claesson - Vem Älskar Yngve Frej?

Det är glädjande att det finns så mycket att glädjas åt just nu, såväl i verkliga livet som... ja, vad säger man? Kulturellt? Läsvärda böcker, sevärda filmer och hörvärda skivor har avlöst varandra i ett rasande tempo den senaste tiden. Frågan är om inte Stig Claessons "Vem Älskar Yngve Frej" är det allra bästa? Inte för att den säger så otroligt mycket om sakernas tillstånd, eller för att den är vansinnigt gripande, eller någonting åt det hållet. Utan för att den är formmässigt fulländad, underhållande, för att den beskriver landsbygden och den svenska sommaren vackrare än någon roman jag tidigare läst, Harry Martinsons "Nässlorna Blomma" inkluderat. Ingenting har fått mig att längta efter värme, blåklockor, smörblommor och ljudet om syrsor om natten som den här. Oemotståndligt.

Svammel: Loppisfynd, galore.

Vore detta min dagboksblogg skulle jag nog skriva om begravningen, om hemstaden, om att sova på tältsängar, om katter och hundar och syskon, om kajor och industrier och bussfärder. Nu är så inte fallet. För helgen bjöd inte bara på begravning. En helg i hemstaden är naturligtvis också en helg med liten loppisrunda. Denna vecka resulterade inte i en lika stor hög böcker som det senaste besöket, och det kanske var lika bra. När ska man ha tid att läsa allt? Den här gången blev det:

Harry Martinsson - Nässlorna Blomma - som jag sökt efter med ljus och lykta ett bra tag. Tråkigt nog var det i Expressen fula klassikerserie, tryckt på dasspapper och med lila omslag, men den får duga.

Niklas Rådström - Spårvagn På Vintergatan - som verkar handla om pappa Pär, en författare jag tidigare aldrig läst, dock nyligen har läst om, i Stig Claessons "Om Vänskap Funnes". Inhandlades främst av den anledningen. Jag älskar att nysta i röda trådar.
--
Jag gav även bokrean en chans, och tro det eller ej, den gav utdelning. Jag har lärt mig att bokrean sällan är bättre än den är i småstäder. Boklådorna passar på att slumpa bort det som inte gått åt under året, och det innebär i en stad som Karlskoga allt som inte är Jan Guillo och Lisa Marklund. Här hittade jag ett år "V För Vendetta" för en femtiolapp. Nu blev det:

Stephen Farran-Lee - Östergren Om Östergren - en lång intervju med en av mina svenska favoritförfattare. Underhållande, intressant och väldigt inspirerande läsning. Har snart läst ut den.

Howard Sounes - Bukowski - En Biografi - för ja, jag är (mot bättre vetande) väldigt förtjust i Bukowski.

Zbigniew Kuklars - Hjälp Jag Heter Zbigniew - som Åsa rekomenderat.
--
Kan inte säga att det var en bra helg, men min bokhylla är mätt och belåten.

Litteratur: Årets läsning 2008.

Jag upptäckte äntligen Slas, och slukade två av hans Parisskildringar, "Rosine" och "Efter Oss Syndafloden" inom loppet av några tidiga sommarveckor. Oerhört charmerande och inspirerande läsning. Att de till största delen slukades slött och ledigt med ryggen mot solvarma klippor och Mälarens vågor ett (långt) stenkast bort gjorde naturligtvis sitt för upplevelsen. Att läsa Stig Claesson är som att äta en ljuvlig efterrätt.

Är inte helt säker på vad jag egentligen tycker om Tom Wolfe. Det han skriver är intressant, men det talar inte direkt till mig. Trots detta var hans "En Riktig Man", som jag slutligen tog mig tid att läsa i höst, både underhållande och njutbar. En skröna om dagens (eller i finanskrisens fotspår kanske snarare gårdagens?) USA, om snabba klipp och att gå upp som en sol och falla ner som en pannkaka.

Mest gripande var Åsa Linderborgs "Mig Äger Ingen", där hon berättar om sin uppväxt med en alkoholiserad men välmenande fader. Mest engagernade var John Steinbecks "Vredens Druvor". Dessa romaner har jag redan skrivit om, och de behöver därför ingen närmare presentation.

Att ingen av dessa böcker släpptes i år struntar vi i. Att leva i samtiden är överskattat.