Musik: En låt #45.

Yo La Tengo - Little Honda

The Jesus & Mary Chain är ett sånt där band som aldrig riktigt funkat för mig. De låter stundtals helt okej, glimrar till här och där i små doser, men det stora problemet är att de aldrig lyckas leva upp till förväntningar. The Jesus & Mary Chain blir aldrig bättre än de band som låter som The Jesus & Mary Chain, och av de där sockersöta flickpopsmelodierna inslagna i taggtråd som popskribenter alltid talar om, hör man sällan särskilt mycket mer än själva taggtråden. De J&MC-låtar jag nynnar med till kan jag nog räkna upp på högerhandens fem fingrar.

När Yo La Tengo covrar Beach Boys "Little Honda" låter det som man önskar att J&MC lät. Det är sockersött och melodiöst och inlindat i, om inte taggtråd så åtminstone stålull. Jämför också textraderna:

"First gear, it's all right
Second gear, hang on tight
Third gear, ain't I right
Faster, it's all right"

(Yo La Tengo - Little Honda)

med

"I get ahead on my motorbike
I get ahead on my motorbike
I feel so quick in my leather boots
I feel so quick in my leather boots"

(Jesus & Mary Chain - The Living End)

Den ena är kaxig på riktigt, den andra påklistrat attitydstinn. Jag föredrar nog stålull framför taggtråd.

Lyssna! Yo La Tengo - Little Honda

Film: Old Joy.

Titel: Old Joy
Genre: Drama
Regi: Kelly Reichardt
År: 2006
Land: USA

"Sorrow is nothing but worn out joy"

Två gamla vänner (Will Oldham och Adrien Brody-kopian Daniel London) bilar ut i vildmarken över ett par dagar. för att umgås, dricka öl och bada i varma källor. De kör mycket bil. De pratar lite. Men oftast är de tysta. De två vännerna har glidit isär, ungdomen ligger långt bakom dem och livet har fört iväg dem i helt olika riktningar.

Mycket mer finns inte att säga om handlingen i "Old Joy". Den ger helt enkelt ordet "nertonad" ett ansikte. Men den är helt fantastisk. Jag tyckte mycket, mycket om den. Det finns en underliggande känsla av frihet genom filmen, frihet under melankoli. Trots ett vemodigt soundtrack av Yo La Tengo, trots den plågsamma tystnaden som ofta lägger sig mellan filmens två huvudkaraktärer, känner jag mig aldrig nedstämd, tvärtom upplyft. Och väldigt sugen på att själv ge mig ut på roadtrip, oavsett resesällskap.

8/10