Musik: Aerial - The Sentinel

Artist: Aerial
Titel: The Sentinel
Bolag: Nomethod Records
År: 2007

Jag gillar ”Lift Yr Skinny Fists Like Antennas To Heaven” lika mycket som vem som helst. Det är en fantastisk skiva. Men den åker väldigt sällan in i min cd-spelare. Jag har helt enkelt väldigt sällan tid att verkligen sjunka in i Godspeeds tiominutersepos. Jag tappar tålamodet, blir rastlös, börjar syssla med annat. Troligtvis beror det på att jag har för ont om tid. Vill jag ha en storslagen upplevelse att sjunka in i slår jag hellre på en bra film. Kanske gör det mig olämplig att recensera den här skivan, men samtidigt - kanske inte. Jag tycker nämligen att den, på sätt och vis, är ett steg i rätt riktning. Samtidigt som den, dessvärre, är ett lite större steg i helt fel riktning.

Jag gillade Aerials förra, ”Black Rain From The Bombings” lika mycket som vem som helst. Härligt dystopisk titel, som sig bör, och musiken lät likadant. Svart, mullrande, vacker. Och låtarna var få och långa.

”The Sentinel” är mer direkt och lättlyssnad, ingenting som kräver ett nedsläckt rum och slutna ögon för att upplevas. Låtarna är kanske inte snärtiga, men föredömligt korta, och fungerar utmärkt i mp3-spelaren under kyliga vinterpromenader. Så långt allt väl.

Men det finns problem.

På ”The Sentinel” påminner Aerial en del om Him Kerosene, dels i soundet, men också – mindre smickrande – på så sätt att de låter bättre i teorin än i praktiken. Jag har gett skivan många försök, men det är mer av pliktkänsla än något annat. Det finns inte särskilt många minnesvärda melodier eller stämningar att längta till, mest en massa gitarrkaskader som bara känns utmattande i längden.

Jag kommer att tänka på en Mogwai-intervju i ett tidigt nummer av Sonic, där de liknar sin musik vid filmen ”Alien”, där monstret får symbolisera gitarrmanglet. Det ska anas mer än höras, och när det väl hörs är det skrämmande.

Här är monstret närvarande hela tiden. Och det ylar, på ett väldigt påträngande sätt.

Jag ser ändå, med tillförsikt, fram emot Aerials kommande skivsläpp. Om de bara lyckas kombinera debutens stämningar med ”The Sentinels” intensitet kan vi verkligen börja snacka.

Svammel: Sånt jag gjort medan jag varit sjuk.

Jag har varit sjukskriven ett par dagar. Inte bra för min redan hårt påfrestade ekonomi, men jag har i alla fall fått tid att se lite film, lyssna på lite musik, läsa lite, göra annat än jobbaätasittapåMSNsova.
Det här har jag gjort:

- Sett ”Allt Du Skulle Vilja Veta Om Sex Men Varit För Skraj För Att Fråga”

Ojämn men stundtals helt fantastiskt rolig Woody Allen-komedi från 1972. Bäst är den när den är som mest absurd, som när Gene Wilder älskar ett får eller när Woody spelar ängslig spermie. När den är som sämst är den bara tjatig och tramsig.

- Sett ”Metropolis”.

Fritz Langs estetiskt fulländade stumfilm från 1927. Intressant och sevärd av flera anledningar, inte bara som tidsdokument eller för dess filmhistoriska betydelse. Ibland är den faktiskt riktigt medryckande också. Det enda jag egentligen störde mig på (förutom tidstypiska detaljer man måste ha överseende med, som överspel och plågsamt utdragna scener) är synen på arbetare som korkade, viljelösa zombies. Känns sådär.

- Läst Hanif Kureishis ”Gabriels Gåva”.

Har inte kommit till sista sidan ännu, men om inget drastiskt händer snart får jag nog lov att ge boken ett ”nja” i omdöme. Den är märklig. Ibland vill den vara skitigt socialrealistisk, som en Ken Loach-film eller en ny ”A Taste Of Honey”, ibland nöjer den sig med att vara en ganska svart ungdomsroman. Hade den hållit sig till det tidigare hade jag varit nöjd. Nu blir det för spretigt och inkonsekvent. Synd.

- Nästan skrivit färdigt en novell.

Den blir inte bra men den blir klar. Alltid något.

- Sträcktittat på Six Feet Under.

Snart har jag sett klart säsong 3. Igen. Helt underbart, naturligtvis.

- Spatserat runt i lägenheten.

I min nya toksnygga Ben Sherman-tröja, och grämt mig över att ingen annan än sambon kan se hur snygg jag är i den.

- Lyssnat på Aerials nya, ”The Sentinel”.

Första intrycket: habil postrock, men inget omskakande. Recension kommer.

- Vädrat vår i luften.

Solen har skinit, och asfalten ute på gården har varit ljusgrå istället för regnsvart. Man anar en ljusning.