Musik: Lösningen på skivindustrins problem - förpackningen!

Fick hem en skiva med Múm igår - "Summer Make Good". Har bara lyssnat på den en gång än så länge, så själva musiken kan jag inte säga så mycket mer om än att den lät vacker och lite trolsk. Hade jag inte sorterat mina skivor i bokstavsordning hade den hamnat mitt emellan Sagor & Swing, Sigur Ros, Piana och The Tiny. Typ.

Men just nu är det inte musiken på "Summer Make Good" som är det intressanta, utan omslaget. Det är nämligen oerhört ambitiöst. Förmodligen rör det sig om någon specialutgåva, jag har svårt att tänka mig att varje exemplar av skivan ser ut precis såhär - nästan dubbelt så högt som ett vanligt cd-konvolut, en bok med tjocka pärmar och snyggt formgivna sidor med suggestiva texter. Påkostat, snyggt i bokhyllan, och betydligt roligare än filer på en hårddisk.

Detta gjorde mig sugen på att plocka fram en annan favorit ur skivstället; By Coastal Cafés "Old Cartoons". Musikaliskt, en samling fina lo-fi-bagateller med texter som haikudikter. Omslaget är även här en inbunden liten bok, där framsidan är en målning av en räv, ett staket och en fågel. Det är den typen av målning jag brukade hitta i min mormors almanackor när jag var liten, ofta tecknade av någon stackare utan armar som tvingats nyttja fötterna eller munnen att hålla pennan med.

Omslag av den här typen tror jag vem som helst skulle vara villig att öppna plånboken för. Omslag som är små upplevelser i sig själva.

Musik: Vårens skivor #1.

Vi har nått halvlek, och det är dags att summera musikåret 2006 så här långt. Mitt musikår alltså. Det innebär att jag skriver några rader om skivor jag köpt under året. Alltså: inte nödvändigtvis nya skivor, bara skivor som är nya för mig. Del 2 kommer inom kort.



Beat Happening - Jamboree (1988)

Att jag fullständigt drabbas av en låt har blivit mer och mer sällsynt med åren. Har jag blivit mer kräsen? Har jag långsamt börjat tröttna? Jag vet inte. Jag hoppas på det förstnämnda, och blir vettskrämd vid tanken på det sistnämnda. Därför var det extra glädjande att upptäcka att Beat Happenings ”Cat Walk” är en sån där låt som får fingrarna att automatiskt leta sig till rewind-knappen efter varje lyssning. Resten av skivan är full av charmigt lo-fi-skrammel, men även om allt är jättebra finns det inget som charmar lika mycket som ”Cat Walk”, en låt om att se sin före detta älskade med en annan man, och upptäcka att man faktiskt kan rycka på axlarna åt det.

The Tiny – Starring: Someone Like You (2006)

“Starring: Someone Like You” är en ganska påfrestande skiva att lyssna på. Här finns låtar som är smått fantastiska, men här finns arrangemang som är så storslagna att man blir andfådd av att lyssna på dem. Kvävd, nästan. Första skivan var mer subtil, nästan spöklikt vacker. Och mycket bättre än den här.

Felt – Me And A Monkey On The Moon (1989)

Att Felt är ett band man bör lyssna på, det har jag vetat länge. Tyvärr dröjde det lika länge innan jag gjorde slag i saken och köpte något med dem. ”Me And A Monkey On The Moon” är gruppens avskedsalbum. För mig är det inledningen på en underbar vänskap. Det finns något genuint rörande över alla skivans spår, även de som går i lite högre tempo. Smaka bara på den här titeln: ”I Can’t Make Love To You Anymore”.
Precis som den titeln får dig att känna, så låter skivan.

Musik: En låt #4.

The Tiny - For Hallis

Det var en märklig natt, och en ännu märkligare morgon, i en märklig och omvälvande tid i mitt liv. Jag hade gått och lagt mig full, men inte lyckats somna, och med ännu snurrande huvud släpade jag fram en bananlåda med gamla Spindelmannen-tidningar som jag sedan bläddrade i tills klockan visade morgon. Jag tittade ut genom fönstret och såg solen komma krypande över takåsarna. Stereon spelade The Tinys "Close Enough" som jag inhandlat tidigare den våren, men bara lyssnat på vid väldigt speciella tillfällen.
Det här var ett sådant tillfälle. En melankolisk, surrealistisk känsla hade smugit in i lägenheten, en sådan känsla som enklast uppstår efter ett dygns sömnlöshet i kombination med alkohol och känsloladdad musik.
Jag lade mig på sängen, drog överkastet över huvudet och sjönk in i något som bara kan jämföras med en målning av John Bauer. Älvor dansade till folkmusikfioler, näcken sjöng med kvinnoröst, Ellekari Larsson speglade sig i det mörka tjärnvattnet.
När jag vaknade var det eftermiddag. Älvorna hade lämnat lägenheten. Jag var fortfarande trött, och "Close Enough" snurrade ännu i cd-läsaren.
Gårdagen, natten och morgonen kändes som en feberdröm.