Musik: En låt #23.

Beat Happening - Indian Summer

Vi skriver idag första september. Utanför mitt fönster skiner solen, men särskilt mycket värme skänker den inte, bara ljus. Det blev ingen sommar i år, och nu när hösten kommit dragande med en alldeles brutal köldknäpp tvingas man inse att det troligtvis inte blir någon indiansommar heller. Ingen frukost på kyrkogården, ingen picknick på vilda bär och french toast. De varma dagarna infann sig någon annanstans.

Lyckligtvis kan man lyssna på en av Beat Happenings allra bästa låtar precis när som helst, oavsett årstid. Och om så snön regnet faller vågrätt utanför fönstret eller drivisen knackar på dörren så kommer solen att skina i exakt tre minuter och fem sekunder.

Men att vara tvungen att vänta till nästa sommar för en chans att få höra "Indian Summer" från en sprucken högtalare i gröngräset en tidig lördagsförmiddag, det smärtar en del.

Låten finns på Beat Happenings andra skiva, "Jamboree" från 1988. Knappt tjugofyra minuter lång, men varenda sekund är alldeles briljant, spartansk pop som bara måste upplevas. "Indian Summer" är bara näst bästa låten, men motiverar ändå alldeles ensam ett köp. Men det har jag nämnt tidigare.

Eftersom mina skivor ligger nerpackade i bananlådor just nu har jag inget smakprov att bjussa på. Men en cover av "Indian Summer" går att ladda ner här. Den är nästan lika fin som originalet, men mindre somrig och skramlig.

Musik: Vårens skivor #1.

Vi har nått halvlek, och det är dags att summera musikåret 2006 så här långt. Mitt musikår alltså. Det innebär att jag skriver några rader om skivor jag köpt under året. Alltså: inte nödvändigtvis nya skivor, bara skivor som är nya för mig. Del 2 kommer inom kort.



Beat Happening - Jamboree (1988)

Att jag fullständigt drabbas av en låt har blivit mer och mer sällsynt med åren. Har jag blivit mer kräsen? Har jag långsamt börjat tröttna? Jag vet inte. Jag hoppas på det förstnämnda, och blir vettskrämd vid tanken på det sistnämnda. Därför var det extra glädjande att upptäcka att Beat Happenings ”Cat Walk” är en sån där låt som får fingrarna att automatiskt leta sig till rewind-knappen efter varje lyssning. Resten av skivan är full av charmigt lo-fi-skrammel, men även om allt är jättebra finns det inget som charmar lika mycket som ”Cat Walk”, en låt om att se sin före detta älskade med en annan man, och upptäcka att man faktiskt kan rycka på axlarna åt det.

The Tiny – Starring: Someone Like You (2006)

“Starring: Someone Like You” är en ganska påfrestande skiva att lyssna på. Här finns låtar som är smått fantastiska, men här finns arrangemang som är så storslagna att man blir andfådd av att lyssna på dem. Kvävd, nästan. Första skivan var mer subtil, nästan spöklikt vacker. Och mycket bättre än den här.

Felt – Me And A Monkey On The Moon (1989)

Att Felt är ett band man bör lyssna på, det har jag vetat länge. Tyvärr dröjde det lika länge innan jag gjorde slag i saken och köpte något med dem. ”Me And A Monkey On The Moon” är gruppens avskedsalbum. För mig är det inledningen på en underbar vänskap. Det finns något genuint rörande över alla skivans spår, även de som går i lite högre tempo. Smaka bara på den här titeln: ”I Can’t Make Love To You Anymore”.
Precis som den titeln får dig att känna, så låter skivan.