Musik: Recent listening #3.

Kask - Wrestling My Case

Wow, det här var så mycket bättre än väntat. Och så mycket modernare. Hade inte direkt väntat mig att Brainpool-Jannes soloskiva från -99 skulle innehålla något värt att höja på ögonbrynen åt, tvekade till och med på om den var värd de tio kronor den kostade att inhandla på Myrorna. Alltid trevligt att bli positivt överraskad. Kombinationen akustiska gitarrer och elektronik får mig att tänka på The Embassy, här och var drar det mer åt Tough Alliance, och första spåret, makalösa "Discovery" låter som något från senaste Kent-skivan (som jag. som tidigare nämnt, gillar rätt mycket). Inte dumt alls, och nu blir jag faktiskt lite nyfiken på Lake Heartbeat...


Tim Hardin - 1+2

Tim Hardins två första skivor är däremot ungefär vad jag hade förväntat mig. Riktigt bra där de är bra, rätt såsiga där de är dåliga. En del lätt uttjatade evergreens (hur många gånger kan man höra "If I Were A Carpenter" utan att vilja kräkas?) en del något mindre sönderspelade, och riktigt fina, folkrocklåtar med sakrala orkesterarrangemang. Den fläskiga bluesen vara lite chockerande dock. Den hade jag inte väntat mig, och hade gärna varit utan.



Maxwell - Now

"Hmm, en låt med samma titel som Kate Bush-klassikern" tänkte jag läste genom låtlistan i iTunes och kom till "This Woman's Work". Det visade sig vara en cover, en cover lika svidande vacker som orignalet, en cover som på morgonbussen någonstans mellan Rågsved och Hagsätra nästan lyckades röra mig till tårar. Inte illa. Det är inte ofta jag köper moderna (nåja, "Now" kom för nio år sedan, så hypermodern är den knappast) soul eller R&B-skivor, men hade alla låtar så här starka skulle jag göra det oftare. Då kan man ha överseende med att resten av materialet inte är fullt så minnesvärt.

Musik: Recent listening #1

Pellumair – Summer Storm

Det bidde bara en skiva för brittiska Pellumair, och det är väl inte en skiva som kommer gå till historien som ett förlorat mästerverk, men helt klart något att söka upp för fans av My Bloody Valentine, Slowdive och annan shoegaze, eller bara för de som gillar väloljad melankolisk pop med urstarka melodier.
Pellumair stod med ena foten i Elliott Smiths akustiska melodihantverk, och med andra i tidigare nämnda gruppers ringande oväsen. Kombinationen fungerar klockrent, åtminstone i de låtar där sångaren inte låter allt för valpig, där Pellumair inte halkar rakt ner i OC-popträsket och blir musik för ”känsliga” (med stora citationstecken!) killar.
Lyckligtvis håller de sig från den ovanan oftare än de trillar dit, och ”Summer Storm” är på det stora hela en riktigt njutbar historia, och har gått varm i mp3-spelaren de senaste veckorna.

The Notwist – Neon Golden

Äntligen! Har velat ha den här skivan sedan jag hörde ”Pick Up The Phone” första gången, men det blev bara aldrig av att jag köpte den. Men det har jag alltså gjort nu, och det är tur, för det här är en av de starkaste skivorna jag lyssnat på under hela hösten. Under kyliga beats gömmer sig underbart varma melodier, och tysk brytning har inte känts så tilltalande sedan Nicos dagar.
I ”This Room” finns dessutom partier där de hackat upp sångarens röst i tunna fragment, och det låter alldeles fantastiskt, som den ultimata gestaltningen av utsatthet och förvirring. Genialiskt. Jag älskar det.

Mattias Alkberg BD – Ditt Hjärta Är En Stjärna

Jag gillar pop-Alkberg bättre än punk-Alkberg. Jag gillar pop-Alkberg bättre än rock-Alkberg. Men på ”Ditt Hjärta Är En Stjärna” gillar jag faktiskt nästan alla versioner av Alkberg. Det är bara den folkhögskoleprogg-Alkberg som skränar i ”Varför Därför” och ”Tallar Och Granar” jag har svårt för numera. Det är faktiskt ganska fantastiskt när han vrålar ”jävla skitskola, fan, jävla skit! Jävla idioter, hit med dynamit!” i en av skivans punkigare låtar, och när han sjunger om kärlek och könsroller i ”Matti Apornas Son” vill jag bara gråta av lycka. Det krävs mod för att framföra det han sjunger i den låten. Risken att bli kallad ”löjligt politiskt korrekt” eller ”hycklare” är överhängande, men Alkberg skiter i det.
Jag älskar att han skiter i det.