Musik: Recent listening #3.

Kask - Wrestling My Case

Wow, det här var så mycket bättre än väntat. Och så mycket modernare. Hade inte direkt väntat mig att Brainpool-Jannes soloskiva från -99 skulle innehålla något värt att höja på ögonbrynen åt, tvekade till och med på om den var värd de tio kronor den kostade att inhandla på Myrorna. Alltid trevligt att bli positivt överraskad. Kombinationen akustiska gitarrer och elektronik får mig att tänka på The Embassy, här och var drar det mer åt Tough Alliance, och första spåret, makalösa "Discovery" låter som något från senaste Kent-skivan (som jag. som tidigare nämnt, gillar rätt mycket). Inte dumt alls, och nu blir jag faktiskt lite nyfiken på Lake Heartbeat...


Tim Hardin - 1+2

Tim Hardins två första skivor är däremot ungefär vad jag hade förväntat mig. Riktigt bra där de är bra, rätt såsiga där de är dåliga. En del lätt uttjatade evergreens (hur många gånger kan man höra "If I Were A Carpenter" utan att vilja kräkas?) en del något mindre sönderspelade, och riktigt fina, folkrocklåtar med sakrala orkesterarrangemang. Den fläskiga bluesen vara lite chockerande dock. Den hade jag inte väntat mig, och hade gärna varit utan.



Maxwell - Now

"Hmm, en låt med samma titel som Kate Bush-klassikern" tänkte jag läste genom låtlistan i iTunes och kom till "This Woman's Work". Det visade sig vara en cover, en cover lika svidande vacker som orignalet, en cover som på morgonbussen någonstans mellan Rågsved och Hagsätra nästan lyckades röra mig till tårar. Inte illa. Det är inte ofta jag köper moderna (nåja, "Now" kom för nio år sedan, så hypermodern är den knappast) soul eller R&B-skivor, men hade alla låtar så här starka skulle jag göra det oftare. Då kan man ha överseende med att resten av materialet inte är fullt så minnesvärt.

Musik: En låt #8.

The Embassy - Boxcar

Det fanns ett par textrader jag funnit tröst i de senaste veckorna. De kommer från inledande spåret ”Boxcar” på The Embassys ”Futile Crimes”. Den talar till mig precis så som riktigt viktig popmusik ska tala till en i svåra stunder.

”After the boxcar’s gone,
into the setting sun,
we split up in two
just like my favorite tune
But I don’t envy you
You feel the same way to.”

Jag måste erkänna att jag inte vet exakt vad en boxcar är för något, men jag tänker mig ordet som en direktöversättning av svenskans "lådbil".
Och den där lådbilen, den representerar det vackra man kämpat för att bygga upp tillsammans, spikar som slagits in trots häftiga svordomar och krossade tumnaglar, bitar som sågats isär och sedan klistrats ihop på ett sätt som passar två skilda viljor bättre.
Och när den där lådbilen sedan oundvikligen försvinner; faller isär som ett korthus och hjulen rullar iväg i fyra olika riktningar, står man kvar på varsin sida av vägen, sorgsen över det man förlorat, men samtidigt tröstad av tanken på att känslan av förlust trots allt är något man delar, och därför är något som förenar en.

Musik: Ett gäng skivor.

En bunt skivor har med några dagars mellanrum ramlat ner i brevlådan. Jag har varken tid eller ork att skriva några längre recensioner av dem, utan nöjer mig med att kort sammanfatta mina tankar kring dem, så här efter ett par lyssningar. Inga analyser, inga direkta recensioner, bara några slags ytliga omdömen. Bear with me.










Artist: The Embassy
Titel: Futile Crimes
Bolag: Service
År: 2002

Varför hade jag inte den här skivan sedan tidigare? Ingen vet, allra minst jag själv. På debuten lyckas de frammana samma ljusblå stämningar The Radio Dept gjorde på "Lesser Matters". Musik som känns som att stå ensam på en kylig balkong en tidig våreftermiddag och undra vad det är man egentligen längtar efter. Väldigt bra.

Artist: Language Of Flowers
Titel: Songs About You
Bolag: Shelflife
År: 2004

Lush. Talulah Gosh. The Sundays. Language Of Flowers väver ihop influenser från några av 80 och 90-talets bästa flickpopband. Drömskt och svävande ena stunden, argt och intensivt nästa. Väldigt bra och väldigt brittiskt.

Artist: Modest Mouse
Titel: Good News For People Who Love Bad News
Bolag: Epic
År: 2004

Jösses jävlar vad bra "Float On" är! Lo-fi korsad med punkfunk. Orange Juice möter Built To Spill. Så livsbejakande att jag måste gå ett par varv i lägenheten - kan inte sitta stilla. Föregående "The World At Large" har ungefär samma melodi, och är så vacker att jag inte vet var jag ska ta vägen. En yr och vimsig skiva, och yrseln smittar av sig på lyssnaren. Tom Waits-imitationerna hade jag dock klarat mig bra utan.

Artist: The Only Ones
Titel: The Only Ones
Bolag: Sony
År: 1978

För det låga priset (49 :-), och för att "Another Girl, Another Planet" är en av de bästa punkpoplåtarna genom tiderna.

Artist: Erik De Vahl
Titel: Secrets Adrift
Bolag: Service
År: 2003

En av nackdelarna med att köpa många skivor på samma gång är att det inte riktigt finns tid att lyssna på alla. Det positiva är att när man väl lyssnat sig igenom favoriterna finns det alltid skivor som den här att börja utforska. I nuläget känns det som om "Secrets Adrift" inte alls är lika bra som "Friendly Fire". Kanske är det något som förändras med tiden? Hoppas det.










Artist: Arab Strap
Titel: Elephant Shoe
Bolag: Go Beat
År: 1999

Tog mig an Arab Strap i höstas när de släppte "The Last Romance", en skiva jag tyckte mycket om. "Elephant Shoe" är betydligt mörkare och mer svårlyssnad. Bara fyra låtar in i den är jag så deprimerad att jag inte förmår höra mer. Jag slår på något annat och väntar på ett starkare psyke innan jag gör ett nytt försök med "Elephant Shoe". Misstänker att den är ett mästerverk, dock.

Artist: Nixon
Titel: Crazy, Sexy, Cool
Bolag: Popkonst
År: 2004

"Dance To A Different Tune" är en svensk indieklassiker. Tror jag. Den borde vara. Så fantastiskt jävla bra, från första till sista tonen, och den börjar med den fantastiska raden "Today I bought a new record that your new boyfriend has never even heard of" som säger så mycket om den sorgliga kategori människor jag känner att jag tillhör. Den här skivan är full av bra låtar, men blir tyvärr en aning enformig i längden. Vilket är ganska typiskt för samlingsskivor.

Artist: Stars In Coma
Titel: Gizmo Goes To War
Bolag: Popkonst
År: 2005

Under förra årets sista självande dagar (kanske var det på självaste julafton?) gjorde jag en av årets trevligaste upptäckter. Någon på Last.Fm satt och lyssnade på Stars In Coma, en grupp eller artist jag aldrig hört talas om. En länk på hans sida talade om att det var artisten själv som satt där och lyssnade på sina egna låtar. Jag blev nyfiken och surfade vidare. Hittade några mp3or och blev såld. Det låter lite eget, lite som ett vimsigare The Embassy och väldigt bra. Jag lär återkomma med mer Stars In Coma i framtiden.