tisdag, februari 23, 2010

Svammel: Vatten under broarna, saker mellan stolarna.

Fick ett presentkort på Bokia i julklapp av min far, och har nu bestämt mig för vad jag ska använda det till: Andres Lokkos emotsedda antologier ”Andres” och ”Lokko”. Gärna utgåvorna i snygg lyxförpackning. Sympatisk intervju med författaren finns här: http://stockholm.etc.se/26597/en-galen-snobbs-betraktelser/ Det gör mig upprymd att läsa om hans politiska åskådning. Inte för att jag var omedveten om den, men kan tycka man ser för lite av den i hans texter annars. Det är märkligt, ju hårdare Sverige har dragits åt höger, desto mer sällan ser man till de plakatpolitiska skribenterna. Eller snarare: desto mindre plakatpolitiska blir skribenterna. Är de rädda för att sparka in öppna dörrar? Är klyftorna så djupa och synliga att det känns meningslöst att skriva om dem? Eller är jag helt fel ute?
--





Från politik är steget inte långt till Joe Strummer. Ända sedan hans cover på ”Redemption Song” spelades på en fest för några veckor sedan har den gått på repeat. I mitt huvud. Fantastisk melodi, och Strummers röst har väl aldrig kommit mer till sin rätt än här? Låten återfinns på ”Streetcore” som numera står med på min ever growing önskelista. Borde man skaffa sig Bob Marleys original också?
--
Bytte tillbaka till min gamla mobil igår. Knappast en händelse som i vanliga fall skulle vara värd att blogga om, men omständigheterna kring mitt mobilbyte är lite lustiga.

Ungefär en gång om året blir jag uppringd av säljare från Phone House som undrar om jag vill förlänga mitt Tele2-abonnemang. Det vill jag i regel. Det är sällan något strul, och inte kostar det särskilt mycket heller. Jag är rätt nöjd med Tele2, varken mer eller mindre. Dock är det lite märkligt när Phone House ringer "på uppdrag av Tele2" och erbjuder en ny mobiltelefon mot att jag förlänger mitt avtal, och det sedan visar sig att telefonen i fråga, en Sony Ericsson w395, har "kända kompatibilitetsproblem" med Tele2. Det senaste halvåret har jag levt med en telefon som bryter fyra samtal av fem innan man hunnit tala till punkt. Vad det har fått för konsekvenser för mitt psyke kan jag bara spekulera i. Ruttet gjort av Phone House tycker jag.
--
Snöovädret. Jag som har problem med kollektivtrafiken som det är. I måndags var det riktigt hemskt. Stod och svajade på en överfylld buss i över en timme, med mjölk- och parfymstinkande medpassagerare tryckta mot kroppen. I övrigt har jag faktiskt inte lidit så mycket av det. Busstrafiken mellan Högdalen och Liljeholmen har inte påverkats farligt mycket. Peppar peppar.

Etiketter: , , , , , ,

lördag, februari 20, 2010

Musik: Felhörningar och annat trams #1.

Talking Heads - Burning Down The House

http://www.youtube.com/watch?v=xNnAvTTaJjM

"Watch out you might get what you're after.
Cool babes strange banana stranger.
I'm an ordinary guy.
Burning down the house."

Etiketter: , ,

tisdag, februari 16, 2010

Konst: Jim Steranko.



I brist på bättre att göra surfade jag runt på diverse serietidningsforum, och ramlade då över Jim Steranko. Jag var naturligtvis inte omedveten om hans existens tidigare, Steranko är ju trots allt en av de mer inflytelserika serietecknarna från senare halvan av 60-talet - hur mycket har inte Frank Miller inspirerats av bilden ovan? - och jag har alltid gillat hans expressionistiska och psykedeliska stil. Kolla det berömda omslaget till "Nick Fury, Agent Of Shield #4" från 1968. Så långt före sin tid.



Vad jag inte alls hade koll på var att han dessutom skrivit deckare. Tänk vad lite flackande på nätet kan resultera i. "Chandler" heter pulpromanen som Steranko både författat och illustrerat. Titeln, och namnet på romanens huvudperson, kommer naturligtvis från genremästaren Raymond Chandler.

Och ja, jag har beställt den. Mer för illustrationerna än för texten, på den fronten vågar jag inte vänta mig några storverk.

Etiketter: , , , , ,

måndag, februari 08, 2010

Musik: En låt #46.



Nancy Sinatra - Kinky Love

Vilken märklig låt va? Är det undra på att den blev bannad från radio för "suggestive lyrics". Egentligen är den inte hälften så bra som den är bisarr, men ändå värd att uppmärksammas.

Etiketter: , ,

söndag, februari 07, 2010

Litteratur: Nu läses #10.



Snart läses.

Nej, jag läser varken "Franny Och Zooey" eller "Stories From The New Yorker". Ännu. Jag harvar fortfarande, ungefär ett år senare, på med Joyce Carol Oates "Blonde" (den är bra men långsam) och är snart klar med Hermann Hesses "Stäppvargen". Tysk melankoli och filosofi är ju trevligt, men nu vill jag bara sätta tänderna i min tjocka novellsamling från New York Times. Dels för att den är fylld till bredden med texter av intressanta författare, dels för att det kommer kännas väldigt Don Draperskt att krypa upp i fåtöljen med den.

Etiketter: , , ,

tisdag, februari 02, 2010

Svammel: Mitt eget postdigitala manifest..



...eller: Hur jag lärde mig fortsätta förhålla mig skeptisk och frukta iPaden.


För tio år sedan, några få dagar efter studenten, befann jag mig på en sandstrand på Rhodos. Jag var tämligen malplacerad bland piercade strandraggare och stinna baddräktsbrudar, men hade rätt trevligt ändå. Min reskamrat och jag bodde hos hans farföräldrar en bra bit från de värsta turistkvarteren, vi åt gott varje dag, drack gott och mycket varje natt, och på stranden isolerade jag mig från allt som inte var jag. Mina skydd mot omvärlden var ett anteckningsblock och en walkman med ett kassettband.

Sida A: Morrisseys "Vauxhall & I". Sida B: Belle & Sebastians "If You're Feeling Sinister".


Jag kan lyssna på de skivorna utan att resa tillbaka i tiden till den där sandstranden på Rhodos. Men det är svårt. Det kräver ansträngning. Stranden finns där som ett filter som måste trängas genom vid varje lyssning. Det kanske låter jobbigt, men jag tycker om att ha det så. Musik är, vid sidan av dofter, det som starkast får mig att minnas svunna tider.


Ett annat exempel: Doften av stekt Pressbyrån-korv och ljudet av The Smiths tar mig alltid tillbaka till ett par behagliga praktikveckor i gymnasiet då Stefan och jag satt av tid på ett IT-företag i Örebro. Jag hade just upptäckt The Smiths, och därmed börjat beträda en av de viktigaste stigarna på vägen mot mitt nuvarande jag. På Pressbyrån vid Järntorget slank jag alltid in mellan bussbyten, inhandlade något brittiskt musikmagasin, NME eller Melody Maker och insöp information och skvaller, skrev ner namn och titlar och min önskelista växte sig längre och längre.


Tyvärr blir de nya minnena svagare och svagare. Eller snarare, kopplingen minnen/musik blir svagare. Fortfarande kan skivor bli symboler för situationer och perioder i mitt liv, men de blir mindre och mindre betydelsefulla symboler. Tänker jag tillbaka på den föregående sommaren är det nog bara Bill Callahans "Sometimes I Wish We Were An Eagle" som verkligen... är sommaren.


Hur blev det så? Jag skulle vilja säga att det finns tre stora anledningar, och dessa anledningar går hand i hand, flyter in i varandra.


1) Kunskap


Jag känner till så mycket mer musik idag. Lyssnar inte längre enbart på sånt som godkänts av namnkunniga indiepuritaner, utan kan växla mellan genrer, uttryck, stämningar. Plötsligt är inte ledsna män med gitarrer det enda som funkar. Glada tjejer med syntar och samplers fungerar precis lika bra. Jag har svårt att se något direkt negativt med ökad öppenhet och nyfikenhet, men visst, lyssnandet blir ibland mer teoretiskt. Jag lyssnar mer av intresse än för att musiken känns livsviktig.


2) Möjlighet


Aldrig har möjligheten att skaffa sig ett stort musikbibliotek varit större än idag. Jag tillhör förvisso den minoritet som fortfarande köper skivor, men ändå. Skivsamlingar säljs ut för struntsummor (skivor är ju som bekant fula och tar plats, hårddiskar är små och diskreta) och att komplettera sin samling blir billigare och billigare för varje år. Sen har ju min ekonomi förbättrats avsevärt sedan gymnasietiden också. En månadslön, förvisso inte hög, men regelbunden, har gett mig större möjlighet att leta upp ny musik. Jag hinner inte lyssna på en skiva tjugo gånger längre. Det finns alltid något nytt att utforska. Roligt, förstås. Konsekvensen är att mer svårtillgängliga skivor får inte alltid den tid de förtjänar. Mer subtila verk kan förkastas som astråkiga innan de fått en chans att växa.


... och här har vi pudelns kärna:


3) Tillgång


Att ha hela musiksamlingen i fickan (iPod), väskan (MacBook) eller ett musklick bort (Spotify) är naturligtvis fantastiskt på många sätt. Men det skapar ett rastlöst lyssnande. En låt är över, en helt orelaterad låt tar vid. Det är ett mer aktivt lyssnande på så sätt att jag ständigt lyssnar med fingret på avtryckaren, men jag lyssnar mer passivt än tidigare. Skillnaden mot att anstränga sig lite, lägga en vinylskiva på spelaren, eller plocka ut en cd ur skivstället, är milsvid. Den konstanta tillgången till all musik tar också bort exklusiviteten. En bra låt är bara ännu en bra låt i mängden. Musiksmaken blir historielös på ett sätt den inte varit tidigare. Och det känns faktiskt rätt sorgligt.


Och det är här jag börjar frukta Apples iPad. För mig känns litteraturen mer och mer som en sista utpost, böckerna som de sista bestående årsringarna. För precis som en låt eller en doft kan ta mig tillbaka i tiden kan några rader ur Murakamis "The Wind-Up Bird Chronicle" få mig att minnas hur jag lutad mot T-baneteglet i Mälarhöjden frenetiskt plöjde genom den i väntan på morgontåget. Rökdoften från mitt gamla ex av Norman Mailers "De Nakna Och De Döda" för mig tillbaka till intensiva läsupplevelser i en fuktig källarhåla. Och. Så. Vidare. För musik är inte bara en låt svävande i tomma intet. Självklart spelar sammanhang in, var man är när man hör den, vad man bär för kläder på kroppen, sinnesstämning... Jag kan fortsätta rabbla förutsättningar i evigheter.


Likadant är det naturligtvis med en text. iPad är drömmen om en värld med text flygande i tomma intet, utan sammanhang, en oskriven bok att fylla med den text du själv vill ha i den. Kalla mig gärna för bakåtsträvare, men jag tycker det låter rätt skrämmande.

Etiketter: , , , , , ,

Musik: Önskelistan.

Det här är en lista på de skivor jag är mest sugen på just nu. Den kommer att uppdateras och ändras kontinuerligt.



Aislers Set - Terrible Things Happen
Aislers Set - The Last Match
Aislers Set - How I Learned To Write Backwards
Ariel Pink's Haunted Graffiti - The Doldrums
Colin Blunstone - One Year
Billy Bragg - Talking With The Taxman About Poetry
John Cale - Paris 1919
Cardinal - Cardinal
Caribou - Andorra
Caribou - The Milk Of Human Kindness
James Carr - You Got My Mind Messed Up

James Carr - A Man Needs A Woman
Comet Gain - Casino Classics
Daniel Johnston - Fun
Dean & Britta - L'avventura
Denim - Denim On Ice
Dinosaur Jr - Beyond

Dinosaur Jr - Farm
Electrelane - The Power Out
Fall - Hex Enduction Hour
Robert Forster - Calling From A Country Phone

Jackson C. Frank - Jackson C. Frank
The Golden Earring - Miracle Mirror
Al Green - I'm Still In Love With You

Nick Haeffner - Great Indoors
Mark Hollis - Mark Hollis
Jesus & Mary Chain - Darklands
Elton John - Madman Across The Water

Junior Boys - Be Gone Dull Care
John Coltrane - A Love Supreme
Last Days - These Places Are Now Ruins
Library Tapes - Höstluft
Jeanette Lindström - Attitude & Orbit Control
Low - Long Division
Majessic Dreams - Beautiful Days
Malcolm Middleton - Into The Woods
Mamas & The Papas - People Like Us
Modest Mouse - The Moon And The Arctica
Mortimer - Mortimer
Lee Moses - Time And Place

Mountain Goats - Tallahassee
Jim O'Rourke - I'm Happy And I'm Singing And A 1, 2, 3, 4
Van Dyke Parks - Song Cycle
Quinn, Paul - Will I Ever Be Inside Of You
Kevin Rowland - My Beauty
Stranglers - La Folie

Bobb Trimble - Harvest Of Dreams
Bobb Trimble - Iron Curtain Innocence
United States Of America - United States Of America
Tom Waits - Rain Dogs

Scott Walker - Scott 3
Scott Walker - Tilt
Wendy & Bonnie - Genesis

Patrick Wolf - Wind In The Wires
James Yorkston - When The Haar Rolls In
Young Marble Giants - Colossal Youth

Woods - Songs Of Shame
Zombies - Begin Here
Zombies - Into The Afterlife

Etiketter: ,