Musik: Årets 30 mest spelade skivor.

Detta är alltså en Last.FM-baserad lista, vilket innebär att den går på antal spelade låtar. En skiva med många kortare låtar räknas alltså som mer lyssnade på än en med få korta. Ta den alltså med en nypa salt.

1. Girls – Album

2. Wilco – Yankee Hotel Foxtrot

3. The Clientele – Bonfires on the Heath

4. Bill Callahan – Sometimes I Wish We Were An Eagle

5. Pallin – Bright Moments

6. The Lilac Time – Compendium - The Fontana Trinity

7. Yo La Tengo – I Am Not Afraid Of You And I Will Beat Your Ass

8. Jenny Wilson – Hardships!

9. Spacemen 3 – Recurring

10. M. Ward – Hold Time

11. Idaho – The Lone Gunman

12. The Relict – Tomorrow Is Again

13. Sagittarius – Present Tense

14. The Field Mice – Where'd You Learn to Kiss That Way?

15. The Bear Quartet – 89

16. Paul Williams – Someday Man

17. Lloyd Cole – Plastic Wood

18. Björn Olsson – Instrumentalmusik... att sjunka in i... eller kanske att försvinna till

19. Margo Guryan – Take a Picture

20. Crystal Stilts – Alight Of Night

22. The Magnetic Fields – 69 Love Songs

23. James Yorkston and The Athletes – Moving Up Country

24. The Beatles – White Album

25. Stereolab – Margerine Eclipse

26. Will Oldham – Joya

27. The Zombies – Odessey & Oracle

28. Michele – Saturn Rings

29. Elliott Smith – XO

30. James Yorkston and The Athletes – Just Beyond the River

Musik: Årtiondets låtar (Utan någon särskild ordning alls) #11.

The Bear Quartet - Put Me Back Together

(Lyssna här)

"Six Feet Under" var årtiondets bästa teveserie, och texten till "Put Me Back Together" kunde ha varit seriens ledmotiv. Till en genialisk och intensiv melodi räknas ett antal dödsorsaker upp. Det är enkelt, hjärtskärande, och samtidigt, på något plan, ganska livsbejakande också. En perfekt låt.

Musik: Årtiondets låtar (utan någon särskild ordning alls) #10.

Håkan Hellström - Tro Och Tvivel



Hur väljer man ut EN Håkan Hellström-låt till den här listan? Det är ju omöjligt. Varje låt från första skivan förtjänar en egen plats, för att det är en skiva som på egen hand lade om reglerna för hur svensk popmusik får låta. "Kom Igen Lena" förtjänar en för euforin. "Hurricane Gilbert" en för hjärtesorgen, "Klubbland" en för dansgolven.... Etc, etc, etc. Men det får bli "Tro Och Tvivel" från senaste skivan. För att den inte är uttjatad. För att den är så jävla bra. För att den säger så mycket om vem Håkan Hellström som artist har varit, var han är nu och vart han är på väg.

Musik: Årtiondets låtar (utan någon särskild ordning alls) #9.

Pet Shop Boys - Home & Dry



Det här kan vara en av Pet Shop Boys allra tråkigaste låtar. I grund och botten är det ju generisk gitarrpop, den går inte att dansa till, den har inget av den patenterade Pet Shop Boys-ironin och egentligen är både "Miracles" och "Flamboyant" bättre - framförallt mer spännande - låtar från senare delen av karriären. Men samtidigt är det just det som gör den så knäckande bra. Den är anspråkslös i sitt framförande, genuin och ack så klassisk pop. En enkel melankolisk liten sång om att längta efter att ens älskade ska komma hem. Så okaraktäristiskt, så fint.

Musik: Årtiondets låtar (utan någon särskild ordning alls) #8.

Junior Boys - In The Morning



Junior Boys gör dansmusik som passar bättre på vägen hem från klubben än på själva dansgolvet. "In The Morning" är bara en av många fantastiska låtar de gjort, men det är förmodligen deras mest kända, och den som bäst sammanfattar deras sound. Den knarriga basen, den nästan viskade sången, takten, suckarna, den klädsamma New Order-melankolin.

Musik: Årtiondets låtar (utan någon särskild ordning alls) #7.

Mogwai - 2 Rights Make 1 Wrong



Nu blir det episkt. "2 Rights Make 1 Wrong" är, för att citera mig själv, en låt som bara pågår och pågår. Men melodier och harmonier avlöser varandra i ett outtröttligt stafetttempo. Den blir aldrig någonsin monoton. Att lyssna på "2 Rights Make 1 Wrong" är som att långsamt segla längs en mörk flod, där omgivningarna är dystra och dramatiska, men samtidigt vackra. Och bakom varje flodkrök döljer sig nya landskap att förlora sig i. Ett klassiskt mästerverk värdigt någon av de stora kompositörerna.

Musik: Årtiondets låtar (utan någon särskild ordning alls) #6.

Doves - Pounding



På en fest häromåret blev jag glatt överraskad när någon ropade "Doves!" och bytte från den creddiga bloggelectron som dominerade festen till "Pounding" från "The Last Broadcast". Jag hade trott att jag var den ende som sett låtens potential som stämningshöjare och tempoökare. Doves var väl aldrig direkt underskattade, "The Last Broadcast" fick överlag fina betyg och höga placeringar på årsbästalistorna. Men "Pounding", skivans bästa spår, överskuggades av förstasingeln "There Goes The Fear" (också bra!) och ganska snart var Doves bara namnet på ännu ett postbritpopband i mängden av Elbows, Coldplays, Embraces och Keanes. Jag är glad att jag inte är den ende som tyckte de förtjänade bättre.

Musik: Årtiondets låtar (utan någon särskild ordning alls) #5.

Granada - Sister



Det har varit mycket snack om Anna Järvinen. Mycket av snacket har handlat om hur mycket mer intressant hennes solokarriär är jämfört med det hon gjorde med Granada. En ganska märklig diskussion. Granada var kanske inget särskilt originellt band. Innocence Mission möter Red House Painters, typ. Men deras musik var ofta svidande vacker, och märkligt tidlös. "Sister", från debutalbumet, är deras bästa låt. En vaggvisa för sena nätter.

Musik: Årtiondets låtar (utan någon särskild ordning alls) #4.

Ariel Pinks Haunted Graffiti - Alisa



Ingen är mer lo-fi än Ariel Pink. De flesta av hans låtar går knappt att urskilja under alla ljud, oljud, lager av omöjliga melodier och pitchade röster. "Alisa" är inte en sån låt. "Alisa" är en ganska rak poplåt.. Den låter låter lite brittiskt 80-tal där, den låter lite amerikansk FM-rock där. Men helheten, mina vänner, helheten. Den är så mycket större - och mer originell - än summan av delarna. Ariel Pink är ett unikum.

Musik: Årtiondets låtar (utan någon särskild ordning alls) #3.

Modest Mouse - Float On



Ganska ofta tycker jag Modest Mouse mest känns som ett skränigare och skramligare Built To Spill utan finess. Men med "Float On" har de skapat något BTS (eller Modest Mouse, för den delen) aldrig lyckats med: en äkta dansant superhit med lika mycket temperament som melodi. Lika mycket punkfunksväng som lo-fi-energi. Och låten funkar lika effektivt på svenska indiedansgolv som i amerikanska high school-serier. Det kallas bredd.

Musik: Årtiondets låtar (utan någon särskild ordning alls) #2.

Nicolas Makelberge - South America




Dyster dansmusik är den bästa dansmusiken. "Dying In Africa" är förmodligen årtiondets allra bästa svenska skiva och saknar helt svaga låtar. Att välja en utstickare är svårt, för att inte säga omöjligt. Men "South America" känns som en bra sammanfattning av precis allt Nicolas Makelberge handlar om. Det är kallt, lite tomt, lite ödsligt. Samtidigt en låt som gör en upprymd. Som känslan av att sitta ensam och berusad i en framsusande tunnelbanevagn på väg till en plats där precis vad som helst kan hända.

Musik: Årtiondets låtar (utan någon särskild ordning alls) #1.

Arab Strap - There Is No Ending



Surmulna skottarna Middleton och Moffat är inte direkt kända för att vara svängiga. I de få undantagsfallen rör det sig oftast om ett taktfast beat som komp till ännu en långsam dystervals (typ; "Cherubs", "The Shy Retirer"). Deras allra bästa låt är dock svängig på riktigt. Något så ovanligt som genuint upplyftande soulpop om bestående kärlek, på Glasgowska.

Musik: Jaja, en lista kommer väl då...

... Men bara för att ni bad så snällt om det.

Vi håller det enkelt, opretentiöst och så kravlöst vi bara kan, okej? Ingen rangordning, inga långa motiveringar, ingen speciell tidsram, bara en låt då och då, en låt som på ett eller annat sätt gjort mitt 00-tal lite roligare, ledsnare, färgladare, svartvitare, tyngre, mjukare... ja.

Kommentera gärna så orkar jag hålla på lite längre.

Först ut: Arab Strap.

Svammel: Julstressen?

Vi skriver sjunde december. Snart födelsedag (fyller jag 27 eller 28? 28!) Snart jul. Det gör mig lite stressad. Samtidigt inte så farligt. Julklappsfrågan är ingen het potatis i år. Dels är det inte så många som faktiskt vill byta julklappar, dels är det mesta redan inhandlat, eller åtminstone planerat. Bussbiljett hem till de värmländska skogarna har jag också bokat. Det som ändå får det att bulta oroväckande i tinningarna är allt annat som ska planeras in på ett krympande antal dagar. Glöggkvällar. Filmkvällar. Människor och möten. Den gångna veckan har bjudit på inte ett, inte två, utan tre julbord. Och på internet står en blogg och förfaller. Hemska värld!

Julstämningen har mestadels lyst med sin frånvaro också. Ingen snö så långt ögat kan nå, om man bortser från några blöta stackars flingor som föll som döende eldflugor vid en gatlykta jag passerade för några mornar sedan. Undantaget var adventshelgen. Frost på trädens grenar, Elvis julskiva (inhandlad på loppis för en dryg tjuga) sprakande på vinylspelaren medan vi adventspyntade Mikaelas lägenhet, hängde upp stjärnor och ställde upp ljusstakar. En mysig helg.
--
Annars har mycket kretsat kring ekologisk mat. Vi beställde en Årstiderna-låda i förra veckan. I torsdags stod den utanför dörren när jag stapplade till jobbet på morgonen. Sedan dess har varje middagstallrik och matlåda varit en veritabel fest av aromrika rotsaker, tomater och röror. Inte den sista Årstiderna-lådan vi beställer, så mycket kan jag säga.
--
Läste ut Yann Martels "Berättelsen Om Pi" i helgen. En oerhört fängslande roman. Innan jag öppnade den var jag skeptisk. En pojke och en tiger ensamma på en livbåt mitt på Indiska oceanen. Verkade rätt krystat och jag trodde jag hade med en jobbig kvasifabel att göra. Men icke. Den var uppfriskande realistiskt berättad och betydligt mörkare än jag trott. Och framförallt spännande. En förklädd äventyrsroman, typ.
--
Ett besök på Mickes Skivor härom veckan resulterade i en inställsam, närmast toffelhjältig skivkasse. Kom hem med inte mindre än tre av min flickväns favoritskivor från det gångna året. Bricolage - Bricolage, svängig skottepop, Chairlift - Does You Inspire You, smådansant electropop i åttiotalskläder och M. Ward - Hold Time, som kanske inte behöver någon närmare presentation.
--
Med tanke på bloggens uppdateringstakt den senaste tiden kommer det kanske inte som någon jätteöverraskning att det förmodligen inte kommer finnas någon lista över 00-talets bästa låtar att läsa här?